fwafwafwasfsf

Den senaste veckan har allt varit sådär. Jag känner mig stundtals väldigt ensam, inte välkommen.
För ett par veckor sedan skaffade jag ett mobilabonnemang, nu ringer jag billigt och smsar gratis, att jag ringer billigt känns bra, jag har behövt ringa ganska mycket på senare tid.
Jag fick även min dator för ett par dagar sedan, det innebär att jag nu har Skype återigen. Jag ringde upp Fredrik så fort jag såg att han var online, det var väldigt skönt att kunna prata med någon annan om hur det är, jag mår och bara prata strunt. Sådana tillfällen känns ovanliga nuförtiden, trist nog. Antingen är de 10 minuter bort, eller 140mil.

Om en vecka fyller jag år, tidigare såg jag fram emot det. Nu vet jag inte varför jag gjorde det?